“Det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst”

I går var det till slut dags för säsongspremiären av Rhetoric slam. Jag måste erkänna: vi hade inte hybris innan tävlingen drog igång. Vi var nervösa, stissiga och stressade. I den nya, olidligt fräscha lokalen kände vi oss plötsligt väldigt små.

Men världens bästa Rhetoric slam-publik kan man ju lita på. Strax innan åtta var lokalen fylld av drygt hundra exalterade, applåderande och rättvist buande slamentusiaster.

Vi fick höra att vara vuxen är att sluta ha hybris och att börja få träningsvärk efter sex. Vi fick lära oss att mäns hybris är som ett par blottade trosor, och dessutom ett allvarligt samhällsproblem. Det väcktes frågor om varför hybris är så fult, och alla kunde känna igen sig i att det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst. Det nya begreppet Akademisk hybris myntades och det kännetecknas av känslan att vilja mordhota din lärare. Vi fick för första gången stifta bekantskap med det nybildade allmänpartiet centralextremisterna. Hybris liknades vid att göra det man är rädd för, som att kasta sig ut i branta skidbackar.

Andrapristagaren Nanna Olausdotter Hallberg sammanfattade snyggt hybrisens dilemma: Det är omöjligt att veta om man har hybris eller bara är bäst.

Vann gjorde Freddy Grip genom att skickligt likna hybrisen vid ditt ex- till och med alla dina ex!

Stort grattis till Freddy och ett extra tack till vår fantastiska jury, Fredrik Söderquist, Love Swartz och Jennie Gotsis, och den grymma personalen på Bauer!

Löftet om världens bästa kväll infriades och jag lovar att i alla fall min hybris var maxad när jag steg ner från scenen för sista gången.

Varsegoda

Hanna, konferencier

 

—Nästa gång är den 26 februari! Vill du tala? Maila hanna@rhetoricslam.se—

Lämna en kommentar: