Ord på treårsdagen

11 maj 2011, Rhetoric Slam "Därför älskar/hatar jag"

(11 maj 2011, Rhetoric Slam “Därför älskar/hatar jag”)

För tre år sedan började det för mig personligen en ny tidsräkning. Månadens cykel förändrades radikalt, och vad som tidigare hade varit dess främsta dag, den 25:e, byttes ut mot något betydligt större. Det blev den första veckan i slutet av varje månad. Först ut måndagar, sedan tisdagar. Till slut konkurrerade vi med lillördagen och tog själva onsdagen. Vallfärden blev sedan ett faktum. Rhetoric Slam Lund, Linköping, Uppsala, Stockholm. Och nu välkomnar vi vår nyfödda Göteborg.

I onsdags (och tack återigen Jakob Fleberg för ditt fantastiska tal) kom en kär gäst fram till mig och frågade ”Hur känns det att ha skapat det hela?” Mitt svar var kort, klichéartat och helt ärligt. Jag har inte skapat någonting alls. Allt har vi skapat tillsammans. Er närvaro, talares investerade tid, juryns ideella engagemang. Och små slantar i en champagnehink. Det är skapelsen. Vi som arrangörer är bara ett segel som försöker fånga en flyktig vind vi kallar publik. Och vi tillsammans måste ge dem något bestående och några lustfyllda timmar. Om vi misslyckats, så gör de rätt i att byta riktning.

Ni som har sett den kille under tre år nu som sett något sammanbiten ut och under timmen före startskottet befunnit sig överallt, och ingenstans. Ni förstår att jag har varit nervös. Varje gång lika nervös. Till och med när skutan styrs av nya fantastiska kaptener, Hanna och Yasmina, så finns nervositeten kvar. För har vår publik förstått innebörden av att vara här? Att det de gör inte är att lyssna, utan att skapa. Kreatörer är ett begrepp som ger er rättvisa och märker er betydelse.

Publikfrieri. Mitt svar är ja. Gärna tills döden skiljer oss åt. Så länge det ger er ett värde. Tack för tre fina år. Och låt oss segla så länge ni önskar.

– Jonathan Hörnhagen

Lämna en kommentar: